Efter att Uggla avslutat sin succé turné dec.-77 med en spelning på Dad´s Dancehall i Köpenhamn, åt vi alla en avslutningsmiddag med Johan Langer, produktionschef för CBS records svenska avd. Johan säger då att han vill göra en platta med bandet, som Magnus skulle producera. Första singeln skulle vara Ugglas "sommartid" i den versionen som vi spelat på turnén, sedermera Strix Q versionen.

Häftigt man skulle få gå in i studion igen, det var ju några år sedan. I början av januari började vi göra låtar och kolla efter andras som vi kunde göra svenska covers på. I februari gick vi in i KMH studion och spelade in tre låtar. "Sommartid", "Hem till Stockholm igen" och "Sluta å tjata", Magnus var producent och Lasse Gustavsson som hade spelat in Magnus tre skivor var tekniker.
Medlemmarna var: Staffan Birkenfalk, Lasse Hermin, Dante Holmberg, Nysse Nyström (me) och Benna Sörman.

Det var underbart, vi gick in i studion och visste inte vem som skulle sjunga. När vi hade satt bakgrunden till Sommartid så fick alla som ville gå in och provsjunga. Jag provsjöng men Gustafsson stannade bandspelaren redan efter två rader. Jag tror att Benna sjöng bäst men va fan man kan ju inte ha en trummis som sjunger. Birken blev sångare han var nog snyggast i bandet, Dante var sötast men det här var ju ett rockband inget jävla smörband. Dante var nog den som var driftigast i bandet, han skrev låtar och texter, framför allt texter. Jag gjorde några låtar eller snodde ihop några balla riff , jag tror att Sluta och tjata har ett riff som jag snodde rakt av från Ted Nugent. Dante skrev en av sina bättre texter med refrängen "Sluta att tjata, Din jävla skata," Snackar vi lyrik, eller? "En tjej som hänger efter, säger man till, klart man passar på nu, när brudarna vill," Underbart, Dante var en ny Taube!

Vi tog Moves´ gamla klassiker "Blackberry Way" och gjorde en upp to date version som så här efteråt kanske inte var så lyckad, förutom texten som jag faktiskt tycker är en av Dantes bästa. Den är nog skriven direkt från hjärtat hur det kändes för honom när succéturnen med Magnus var slut. Idag är det en klassiker i mångas öron. Själv har jag svårt att lyssna på den, men jag spelar den gärna på tolvsträngad gitarr och sjunger den på fester om det finns någon tolvsträngad (jag tar aldrig med mej gitarr på fest).
Resten av plattan spelades in på Ljudkopia under större delen av april.
Sommartid släpptes som singel, sommaren -78 men blev ingen större framgång.

Hösten -78 släpptes Hem till Stockholm igen och hamnade i Heta Höögen Kaj Kindvalls toppliste program. Första LP-n Strix Q släpptes och fick ett ganska svalt mottagande, fan vi som trodde att vi skulle bli lika stora som Magnus. Vi turnerade runt i landet hela året jag undrar hur många Bankiren det fanns, dom jag kommer ihåg var Norrköping, Nyköping, Eskilstuna och Västerås. Folkets hus var vinterhalvårets folkparksgig och jag tycker att jag har spelat på alla folkets hus som finns men jag har nog bara sett en tredjedel. Vi började repa och skriva nytt material. Ny medlem, Olle Olander. Olle spelade då keyboards och meningen var att Staffan skulle bli lite mer ledarfigur för bandet. Olle spelade föresten keyboards på Bobbo viking plattan. Vi gjorde ett oförglömligt gig på Jarla Teatern i Stockholm tillsammans med Horizont och Highbrow innan vi tog ett speluppehåll för att spela in ny platta.

.

Vi gick in i studion igen våren -79 med ny producent Janne Askelind och ny tekniker Leffe Allansson. Vi spelade in Visa vad du går för, Casino, Golddigger, Vilda lekar och Besviken del 1. Lasse Hermin slutade i bandet, Skulle vi verkligen ta in en ny bassist vi var ju faktiskt fem stycken kvar, behövde vi vara två gitarrister och en och en halv keyboardist. Jag skulle i alla fall lira gura, jag hade inte fattat att man skulle lira bas (Se Loas intervju). Dante var utesluten han var gitarrist från början men Olle, han spelade ju bas i "JUSO" Ugglas första band och Staffan tyckte inte om att vara leadartist han ville lira piano. Olle fick bli bassist, Repa, repa, repa. Nu blev ju repetitionerna ett problem eftersom det var Lasse som hade replokalen så det blev att gå in i Råg I Ryggens gamla replokal hos min föräldrar. Vi repade i Morsan och Farsans källare och Morsan gjorde Kaffe och bjöd på Bullar och kakor och till jul blev det Morsans pepparkakor. Vi gjorde vårat första gig med Olle som bassist på Bankiren i Västerås, våren -79. Vi tog ledigt över sommaren. Vi gick in i studion i augusti igen, tror jag. Alla var på gång. Vi jammade, vi hade inte några nya låtar direkt utan skulle väl göra klart det vi hade spelat in på våren. Birken lirade något som vi alla hängde på, jag la på ett riff. Askelind skrek, Kör det där så spelar vi in. Det gjorde vi, vilket sväng. Sedan snickrades det ihop en otroligt bra bakrund, "Boyss" var född. Det som är ballt med den låten är att den faktiskt är en tagning, live. Mitt gitarrsolo är t.ex. inte pålagt utan det är live i studion. Dante spelade gitarr med en tårtspade han hade snott på Europafilms Cafeteria. Det var en otrolig stämning i studion. Askelind tog en telecaster jag hade i studion och började lira ett grove och Olle, Benna, Staffan och Dante hängde på. Själv stod jag ute i kontrollrummet och fikade. Askelind skrek att jag skulle komma ut och spela. Nä,Nä, Det där gör du bättre än mej. "Nattfjäril" var född. Staffan hade en brusten kärlek och fick ihop "Underbar". Vi spelade in Besviken del 2 och snickrade ihop resten av plattan. Vi var ett sånt jävla team Bandet, Askelind och Allansson.

"Visa vad du går för" släpptes och fick en del radiospelningar men blev ingen större hit. Vi fortsatte att turnera under hösten och blev nog ett av dom tajtare banden i landet.

"Boyss" släpptes på singel, nu hände det grejer. Ingmar Bergman skulle göra film om "Fårö" och ville ha med Boys i filmen. "Måndagsbörsen" (TV programmet alla ville vara med i) ville att vi skulle komma och vara med eftersom vi hade gjort musik till Ingmar Bergman. Efter måndagsbörsen klev vi upp i B divisionen som artister och höjde gaget från 5000:- 12000:-.
LP-n Capitol city släpptes och sålde 30,000 exemplar under våren -80.

"Nattfjäril" släpptes som tredje singel. Vi åkte en CBS sponsrad turné i februari -80 ihop med Horizont ett annat Stockholmsband som CBS försökte breaka. Dom hade en sångare som hette Tommy Nilsson helt okänd solna kille, har någon hört talas om honom idag? Skämt å sido Tommy sjöng bättre än hela Strix och dessutom hade dom en gitarrist som spelade skjortan av mig och Dante varenda kväll, Jonas Isaksson han är fortfarande en av dom bästa gitarristerna i det här landet. Utan honom hade Gessle suttit kvar i Halmstad utan en enda hit, han hade ialla fall aldrig hamnat på USA listan. Det var nämligen Isakssons riff på The Look som var låten. Och efter denna urspårning tillbaka till StrixQ. Vi fortsatte att turnera och köpte vårat andra hem, Strix bussen, en Scania -64 av Wasa Express ett annat Stockholmsband som hade splittrats.

Vi skaffade oss en ny Manager som satte ihop vår första folkparks turné. Jag tror vi gjorde runt 50 parkjobb den sommaren och det regnade tamej fan varenda dag. Nu var vi ialla fall hyffsat stora. Det var 500 - 1000 pers. på varenda spelning. Vi hade ett eget Crew. Nisse Warberg, Erik Olhäster och Tuna-Lasse.Vi avslutade med ett gig på Liseberg 5000 pers. (häftigt) och en spelning på Discoforum där "Boyss" fick pris för årets bästa svenska Disco singel. Det var Strix Q och ett antal andra svenska band bl.a. EXTRA från Göteborg med en sångerska som såg direkt livsfarlig ut men häftigt snygg, Annelie Rydé. Men kvällens höjdpunkt var Pointer Sisters ( Det kommer en separat historia om den kvällen). Vi åkte hem och gick direkt in i studion med allt nytt matrial vi hade skrivit trodde vi, nu började problemen.

Hemma igen, studion bokad, vi hade en drös med låtar att spela in, eller bakrunder, upptäckte vi. Vi gick in i studion i september och satte 10,12 bakrunder utan att vi egentligen hade några låtar det var bara jam och balla grejor som vi hade kommit på under sommaren. Dom enda låtarna som var klara var "Ta pengarna och stick" och "Älska med mej" nästan, det fanns bara någon blaj text som jag skrivit om någon gammal brud. Inga melodier bara balla bakrunder. Janne Askelind hade tappat kontrollen över bandet och det var inte riktigt lika kul som vid inspelningen av Capitol City. Nu började man konstruera fram melodier hitta den riktiga refrängen som skulle sälja den här plattan. Johan Langer slutade på CBS och vår förlagschef Roffe tog hans plats. Det var ganska rörigt på skivbolaget, alla ville vara chef och det kändes lite som om Roffe fick axla en tung börda. Factory floppade med sin andra platta, några andra CBS akter floppade också, Strix hade gjort 12 svinbra bakrunder men det fanns bara två, tre hela låtar och bakrunder sålde inga plattor (Karaoki var inte uppfunnet då).

"Ta pengarna och stick" blev först ut som singel, en del radiospelningar, mest lokalradion, men vi fick göra Måndagsbörsen en gång till (Strix Q var det enda svenska band som var med i Måndagsbörsen två gånger), till tidnings skribenternas stora avsky, hur kan ett band som Strix Q få vara med två gånger i Måndagsbörsen. Känner dom någon i redaktionen, det gjorde vi. "La,la,la" var andra singeln som jag tror bara spelades i sveriges radio en gång, man gjorde ett Tio i topp program med Clabbe af Gjejerstam och "La,la,la" var med och kom på sista plats, jag lyssnade på programet, Hmmmmmmmmm!
Det var mycket snack om vilken låt som skulle bli vår andra singel eftersom "Ta pengarna och stick" hade floppat, La,la,la var catchig tyckte Roffe men Askelind röstade för "Älska med mej" men av någon anledning blev den nedröstad av samtliga förmodligen för att den var på gränsen till hårdrock. Eftersom jag var upphovsman till båda låtarna musikaliskt så höll jag mej utanför.

Ny Folkparksturné, ett av dom första gigen var i Arvika. Elo var discjokey han kom fram och sa ni måste släppa "Älska med mej" på singel den funkar kanon på dansgolvet, va sa alla i kör. Elo drog på som satan och körde "Älska med mej" och visst den var kanon vilket dunk, sorry Elo den blev inte ens B-sida. Sommaren gick, parkerna var tommare än året innan, dels p.g.a. att vi inte fått till någon hit och dels för att alla Folkets park ägda parker hade börjat med drogfritt och 15 års åldersgräns. Innan var det ingen åldersgräns och det spelade inte någon roll hur full du var, om du ramlade ihop utanför parken var det alltid någon bussig vakt som kollade om grabben/tjejen hade en femtilapp i bröstfickan, han pröjsade entrén och hjälpte killen/tjejen över vändkorset. Men vi gjorde nog ett fyrtiotal spelningar den sommaren.
Vi gjorde några gig i Finland, bl.a. Åland, där jag lyckades med att hoppa från trumpodiet rakt upp i taket och svimma på scen, jag vaknade till efter en halvminut liggande raklång på magen ovanpå min gitarr. Benna stod upp och skrek till Olle, - kolla om han är död! Men sluta spela gjorde dom inte. Jag kom på fötter igen, var lite groggy, men hittade snart in i låten igen. Efteråt kom Åläningarna och tyckte att det var häftigt när jag spelade död på scenen. Jag höll med. Men fan vad ont jag hade i nacken efteråt.
Giget jag minns starkast var Lindesberg, mycket folk, faktiskt ett mindre kaos. Beach party hela natten och vattenskidåkning på morgonen. Vi bodde på Stadshotellet och det låg alldeles bredvid vattnet. Jag hade bestämt klockan tio vid bryggan vid hotellet. Och där låg båten och väntade när jag kom ut från frukosten. Ett annat gig jag minns var när Veckorevyns Lasse Stahre hängde med och gjorde reportage han var en hyffsad gitarrist och var uppe och jammade med oss.

Hemma igen, "Känns som första gången" släpptes på singel och blev radiohit trodde vi men det var nästan bara lokalradion (Radio Stockholm) som spelade den. Men det var det enda man lyssnade på i Stockholm Storstadspuls med Ulo Masing och Staffan Dopping. Återigen kände vi folk på redaktionen, Bennas bror Adde var tekniker på Radio Stockholm. Ingen hit nu heller. LP-n La,la,la var en flopp med tre floppade singlar, allt som hade flyttit på så bra med Capitol city var veck. Vi skylde på skivbolaget att dom inte gjorde något, dom gjorde ny release. PLATTAN SOM KOM BORT!!!
Var det så bra tänkt ???
Vi tyckte inte det i varje fall. Det var ju ungefär som att tala om för alla skivaffärer att plattan hade floppat.
Sanningen var nog att folket på CBS hade hört våra bakrunder lite för länge innan det blev färdiga låtar och att det inte fanns en enda låt med hitpotential. Jo föresten, "Älska med mej"
den var kanon och är min favorit på plattan, Eva Dahlgrens stönande i bryggan till refräng, Olles melodiarr. på refrängen, Bennas xylofonen och dom tunga gitarrerna. Jag tror Elo och Askelind hade rätt. En annan bidragande orsak kan ha varit CBS julfest julen -80.
La,la,la fick en hit till slut ett år efter sin release. "Hallå hela pressen

Vi gick in i studion igen, nu med Erik Olhester som tekniker. Erik hade varit vår ljudtekniker på turné i tre år och börjat att jobba som inspelningstekniker på Europafilm Vi spelade in fyra låtar varav tre kom med på plattan den fjärde dök upp några år senare på Dantes platta. Återigen hade vi bara en färdig låt "Jag kan inte stanna" och tre bakgrunder, men vad värre var, vi hade inget skivbolag. Förlaget betalade den här sessionen i studion, dom var inte så impade när vi kom upp och spelade upp bakgrunder igen.
- Är ni inte kloka har ni bara gjort bakgrunder igen? sa Stefan Egmar på April music.
Nej vi har melodi och refräng på en låt sa Dante och trallade melodin till "Jag kan inte stanna" bakgrunden. Den var catchig tyckte förlaget, så nu behövde vi bara ett skivbolag.

Johan Langer hade bildat eget bolag och ville ha ett möte helt plötsligt med oss Hösten -81. Han hade hittat en tjejtrio från Halmstad som han ville att vi skulle jobba ihop med. Han berättade att han hade skickat några av våra bakgrunder till tjejerna (som hade visat sej vara syskon alla tre) för att kolla om dom kunde skriva texter och det kunde dom. Mia minstingen hade gjort en helt annan låt av bakgrunden som blev "Lady" på La,la,la, plattan. En helt annan låt som handlade om en tjej som varit ute och träffat någon kille som sen var spårlöst borta,
- Konstigt, jag trodde bara att det var brudar som försvann.
Johan ordnade ett möte med tjejerna och det mötet var hemma hos mej. Vi åt "Peters pepparstek" (Peters var en restaurang i Norrköping som vi kunde åka omvägar för att komma till och äta pepparstek, jag var smart nog att fråga efter receptet. Peters finns inte kvar längre men det gör pepparsteken), vi fick träffa tre snygga tjejer. Jag kommer ihåg när vi träffades i replokalen första gången efter mötet med tjejerna, Vilka jävla lökar hon hade den minsta (Mia), jag tror att det var det största ämnet hela repet, vi kom i alla fall fram till att Acki var snyggast, Klara var sötast och Mia, hon hade pattar!!!

Johan ville att vi skulle producera tjejernas platta, vi gick in i studio bastun och spelade in två eller tre låtar "Hallå hela pressen", "Himmel och helvete" och jag tror att vi spelade in det "Känns som första gången". Jag hade nu blivit effekt gitarrist och var bara med på slutet och piffade till låtarna med slingor, riff och solon. Solot jag spelar på "Himmel och helvete" är ett sånt där solo som jag är jävligt stolt över att jag gjort. Tjejgruppens namn blev Chattanoga.

Det gick några månader Strix hade fått nytt skivbolag Europafilm records. Vi åkte turné i Finland där var dom två år efter och Strix Q var lika stora där -82 som vi var i Sverige -80.
Vi åkte upp hela Österbotten i Finland till Haparanda för att bo på ett hotell i fyra nätter. När vi kom till hotellet luktade det malkulor så fort vi kom innanför dörren, så vi sa att vi var tvungna att åka vidare. Vi åkte till Luleå och tog in på Esso motor hotell (idag Scandic), Esso firade 10 årsjubileum med halva priset hela veckan på allt, rum, mat, kaffe etc. vilket passade ett band på fall utmärkt, vi levde som kungar i en vecka. En dag köpte jag Expressen och höll på att sätta kaffet i halsen när jag läste uttagningen till Melodifestivalen -82, "Hallå hela pressen" Text och musik: Mia Kempf. Jag sprang upp på rummet och berättade för dom andra vad som hade hänt.. Alla tyckte att det var skitkul för brudarna och Dante ringde upp Johan Langer och gratulerade, han påpekade att det stod fel i tidningen Text och musik: Mia Kempf, det var ju faktiskt vår bakgrund som var låtens ursprung. Nej, nej sa Johan, Mia har ju gjort både melodi och text så det är hennes låt. Vi fattade ingenting, det blev en blandad känsla, vi var skitglada för tjejernas skull, men kände oss jävligt blåsta av Johan. Vad menade Johan, det var ju faktiskt han som hade skickat låten till brudarna. Efteråt har man ju förstått att Johan ville ha det mesta av kakan eftersom han hade förlaget som tjejerna låg på. Efter förhandlingar mellan vårat förlag, bandet och Johan så blev det klart Mia Kempf: Text, Strix Q: Musik.

Johan tog in Studio maffian och spelade in en ny version av "Hallå hela pressen", vägrade först att betala oss för vår session i studion med brudarna, okey vi hade gått med på en deal att producera och spela gratis, men nu var det inte så, vi fick betalt till slut, men det här var första gången som jag kände mej utnyttjad.
Johan tog in studiomaffian och Lennarth Sjöholm var helt plötsligt producent. Jag gjorde några gitarrsolon till på plattan (Jag hade just hört talas om Jay Graydon och gjorde bara sjuka solon.) fast rätt balla tycker jag idag. Hallå hela Pressen blev en jättehit och Håkan Mjörnhem som spelade gitarr fattade ingenting när han lyssnade på hur jag spelade på vår version av H.H.P. Smickrande tyckte jag. Under samma tid gjorde Strix klara sin sista platta, "Äventyrens år" en platta som jag knappt var med på. Jag var med på första sessionen, men sen var jag bara med och gjorde bakgrunden till "Hela mitt liv" en låt som jag och Dante skrivit ihop och som andades "Capitol city. Vi satte bakgrunden live, jag sjöng låten för att undvika diskussioner om ifall melodin höll eller inte. I övrigt gjorde jag bara en del pålägg på plattan.

Nytt möte hos Johan, Chattanoga skulle på folkparksturné sommaren -82 och skulle ha ett band. Vi tyckte att det var bra för vi hade inte många gig satta den sommaren och vår fjärde platta skulle inte släppas förren efter sommaren. Det var ett märkligt möte, först pratade Johan om hur många gig det var, vad musikerna skulle få betalt, sen efter någon timme säger han att Strix inte skulle åka som kompband. Jag blev förbannad och frågade vad i helvete han menade, varför hade han kallat oss till ett möte om han inte ville att vi skulle vara tjejernas kompband.
- Jag tyckte att ni skulle vara ett bra band, men det kommer bara att bli bråk, du och Birken bråkar ju jämnt, sa Johan. Jag rapade högt kastade min halvätna hamburgare i Johans papperskorg.
- NYSSE!!! DU ÄR ETT SVIN !!!!! Skrek Johan.
- OCH VAD FAN ÄR DU DÅ!!! Skrek Jag.
Nu har du blåst oss för sista gången sa jag till honom och sopade igen dörren med tvåhandsfattning. Det hade han inte.
Strix gjorde sin sista folkparks turné -82

Hösten kom, vi var ruskigt trötta på alla gamla låtar. Vi började att repa ohygligt mycket, arrade om alla gamla låtar och repade in låtarna från nya plattan. Det var mycket keyboards på nya plattan så jag fick börja spela orgel och synth!!! Hmmmm!!!
Detta gjorde att jag började ledsna på bandets utvekling. Jag gillade i och för sig att lira Hammondorgel, men synth det var nog inte riktigt min grej och lira orgel på en synth kändes så fel. Jag köpte till och med en Hammondorgel och la synthen ovanpå för att få lite feeling men jag tyckte att det kändes helt fel. Jag var ju faktiskt gitarrist och skulle jag lira keyboard så skulle det vara Hammond med Lesliekabinet, högt och distad, men lesliet fick inte plats i bussen så det blev synthorgel likt förbanat. Vi gjorde en del gig hösten -82 och jan-feb-83, sen skulle det repas igen. Då sa jag, stop! nu lägger jag av.
Dom första jag sa det till var Olle och Benna, sen sa vi det gemensamt till Staffan och Dante, jag trodde att dom ville fortsätta själva men det var ingen som var specielt sugen, det kändes mer som en lättnad för alla. Vi bestämde att vi skulle göra dom gigen vi hade kvar att göra och att vi skulle göra ett gig i Stockholm vi hade inte spelat ett enda gig i Stockholm så vi tyckte att det var en värdig avslutning. Vi gjorde ett gig på Studion S:t Eriksplan i Stockholm där vi bjöd in alla polare, skivbolag och andra som vi jobbat med under åren. Det absolut sista vi gjorde tillsammans var en vecka i Åre, Chattanoga kom upp så vi lirade "Hallå hela pressen" och tjejerna körade på våra låtar.

Magnus ringde upp mej och frågade om jag var intresserad att åka med honom eftersom Anders Nordh hade hoppat av hans band. Jag talade om det för bandet när vi var i Hagfors och spelade. Dante ringde Magnus när vi kom hem och frågade om inte han kunde få åka med också. Först blev jag lite sne när Magnus berättade det men sen sa Magnus, Fan man skulle kanske ha tre gitarrister och åka med hela Strix plus Henkan och Johnsson och så blev det. Se Uggla storyn.

Det blev en värdig avslutning, vi slutade som vi började Ugglas kompband. Sommarturnén -83 blev historisk och ett minne som kommer sitta djupt i våra hjärtan. Det finns ingen Strixturné som kan jämföras med den. Magnus brukar också säga att det är den roligaste turné han åkt.

Hösten -96 började jag och Dante att lira lite igen på skoj, vi hyrde en replokal tillsammans och jag var lite frustrerad över att Nane hade slutat med Good Clean Fun så jag tyckte att det var kanon. Det var jävligt kul vi hade inte spelat tillsammans på 14 år!!! Så det hade ju hänt lite. Jag fick en nytändning och jag och Dante träffades varje måndag i lokalen och lirade. Vi pratade om att testa att sätta ihop bandet igen. Jag, Benna och Birken lirade ju redan tillsammans så jag pratade med dom. Dom tyckte det skulle vara kul att testa, Benna ringde upp Olle och han var med också. Vi träffades och provade att lira och det funkade bra det var faktiskt riktigt bra, vi jammade, fikade och hade jävligt kul. Jag drog upp en del linjer hur jag tyckte vi skulle göra och alla var med på det. Men igen så slets vi åt olika håll och det slutade med att jag och Birken stod och skrek åt varan, vi var tillbaka till -82, så vi la ner. Men vi gjorde ett försök och det lät jävligt bra och vi hade nog lyckats om någon hade varit tillräckligt stark att driva en av linjerna hela vägen.